"Känner mig lite stel, tror jag ska besöka naprapat/kiropraktor"

Är en kommentar som jag hör allt för ofta, och känner att det är dags att belysa detta lite närmare.
Generellt kan jag säga att du bara kommer slösa dina pengar.

För att förklara saken närmare:
Du går inte till läkaren för att du känner dig lite förkyld eller funderar på att besöka optikern för att du känner dig trött i ögonen efter att suttit 8 timmar vid dator?
Nä för det skulle vara slöseri av tid och pengar eftersom du vet att det du känner just nu kommer ge med sig så fort förkylningen gått över eller du vilat ögonen.

Så varför tror då så många att ett besök hos en naprapat eller kiropraktor magiskt kommer bota "allmän stelhet och/eller ömhet"?
Nu får jag spekulera fritt efter erfarenhet och säga att det till stor del är för att dessa yrken är "glorifierade" i ögonen på allmänheten.
Och visst, det ska erkännas att det krävs en speciell utbildning för att kunna titulera sig för naprapat eller kiropraktor så ingen skam på det.
Dock är det så att ett diplom är bara ett intyg på att man genomgått och klarat en form av utbildningsstandard, inte ett bevis på att man har en fallenhet för yrket eller en brinnande passion att lära sig vidare.
Många tycker det duger gott det de lärt sig och kommer envist klänga sig fast vid denna inhämtade kunskap oavsett vad.

För att gå vidare till den egentliga orsaken till att jag anser att du som funderar på att besöka naprapat och/eller kiropraktor bör tänka till om du verkligen behöver göra detta.
Själva "knäckandet" som folk oftast är ute efter som "bevis" på att behandlingen hjälper har i själva verket ingen egentlig effekt. Utan i de fall de hjälper är det snarare så att man tror det hjälper så kallad "mind- over-mater" effekt, alltså rent placebo. Eller så att man får övningar att göra så man kommer igång och rör på kroppen.

Om vi ser till gällande forskning så är det så att det som verkligen gör skillnad på skador, oavsett om de är tillfälliga eller långvariga, så är rätt anpassad träning det som är avgörande för en bra läkningsprocess.

Att manipulera kroppen på ett sådant sätt som görs inom områden för naprapater och kiropraktorer (jag kallar det "knäckande" för att alla ska förstå vad jag syftar på) har visat sig ha ingen eller i värsta fall sämre utfall än vad en skada som behandlats med enbart anpassad träning skulle haft.

Lägg dessutom till att det är ett yrke som i största del bedrivs i privat regi, det vill säga de är beroende av att fylla en viss kvot av klienter för att gå runt, vilket medför att allt för många efter sitt besök får uppmaning om att de bör boka in återbesök...

I de fall man har en skada som verkligen behöver "knäckas rätt" är detta något som endast behöver göras vid ett tillfälle och sedan ska det räcka med underhåll i form av träning. Dock är det ett väldigt litet antal klienter som detta gäller om man ser till antalet personer som besöker just dessa aktörer.

För att förtydliga vill jag inte på något sätt kasta skugga över folk som verkar inom dessa branscher. Självklart finns det de som verkligen kan sin sak och gör ett riktigt gott arbete, men överlag är det tyvärr allt för många verksamma som antingen har en övertro på sitt eget kunnande och yrke eller rent av inte bryr sig huruvida det faktiskt hjälper folk.

Gå inte på "hösthetsen"

Jaha, så var det dags igen. Tidningar vars rubriker skriker "gå ner semesterkilona rekordsnabbt".
Och folk känner automatiskt ett litet stygn av "skuld" då man (helt naturligt) oftast tagit det lugnare med träning och ätit lite extra mycket och kanske även onyttigare än vanligtvis.

Så självklart så kör tidningar in kniven lite extra då deras mål (såklart) är att sälja så mycket de kan. Och vad säljer bättre än folks odöende hopp om att just detta kommer vara den ultimata mirakelmetoden som får oönskade kilo att flyga bort.

Fast innerst inne tror jag (eller i alla fall hoppas) att alla vet att det inte är så enkelt, dock behöver det inte vara så fasligt svårt heller.

Har man bara till vardags en vanlig sund tränings- och mat rutin så kommer dessa extra kilon snart vara borta, inte för att jag anser att just detta är en prioritet så vet jag att det är många andras prioritet så därför vill jag ta upp detta.

Vad man inte under några omständigheter bör göra vare sig man vanligtvis tränat mycket eller bestämmer sig för att börja (nu talar vi efter semester) är att ge allt och "tokträna".
Vad jag menar är att man är allt för taggad och tränar för hårt och/eller för mycket direkt. Det enda det kommer leda till är att man drar på sig skador, infektioner och/eller går i väggen efter 3-4 veckor.

Har sett detta allt för många gånger, ja varje höst faktiskt oberoende vad jag håller på med för idrott och är själv skyldig till att ha gjort samma misstag.

Det går inte att ändra på tidningsrubrikerna men man kan ändra sitt eget sätt att tänka, att inte träna och äta nyttigt för att "bli snygg" utan för att man vill ha bättre livskvalité med mindre skador och sjukdomar och mer ork till att göra roliga saker.

Sluta slå dig själv med en hammare

Nu kommer ytterligare ett inlägg med tjat om vikten av att ta eget ansvar, men det är så viktigt att jag kommer fortsätta tjata.
Jag har i tidigare inlägg varit inne på att det viktigaste du kan göra vid "envisa" skador (skador som inte uppstått vid akut trauma) är att fråga sig själv var, när och hur det känns för att kunna lokalisera vad det är som triggar skadan att återkomma.

Nästa steg är du det självklara som så många missar att göra, ta bort och/eller undvik det som triggar!

För att förklara enkelt: om du slår dig själv med en hammare på tummen så måste du sluta slå dig själv med hammaren på tummen.

Det spelar ingen roll hur många smärtstillande tabletter du tar, att du vilar från träning, x antal besök hos kiropraktor, naprapat, massörer etc,  om du inte slutar med att slå dig själv kommer samtliga behandlingar vara på sin höjd tillfälliga smärtlindringar.

Nu är det klart man inte går runt och slår sig själv med en hammare (hoppas jag) men för det mesta är behöver det inte vara så svårt att ta reda på vad som triggar smärtan.

Till exempel, hugger det till i ryggen när du böjer dig framåt så böj dig inte framåt. Dock behöver du inte sluta med all rörelse, om det fungerar bra att ta promenader så gör det. Enkelt eller hur?

Självklart är det inte så enkelt att fullkomligt bli av med skadan, speciellt inte om man gått med det länge men det är en helt avgörande början för att ge kroppen en chans att läka.
Det är inte heller så att du aldrig kommer kunna göra rörelser som innebär framåtlutning, utan så fort skadan börjar gå tillbaka så kommer du vara mindre smärtkänslig igen.

Ta exemplet med hammaren igen, om du slagit dig själv på tummen länge så kommer självklart tummen göra ont bara du nuddar den. Och efter ett tag när du slutat att slå dig själv kommer du kunna krama åt runt tummen utan smärta, eftersom det börjat läka.

Så förhoppningsvis känns det något klarare angående ämnet smärta-orsak.

Att inse sina begränsningar, sluta tvinga din kropp att motsätta sig själv.

Kroppen är fantastiskt anpassningsbar men självklart har den sina begränsningar. Alla föds vi med olika förutsättningar, både vad det mentalt såväl som kroppsligt.
Och även om vi i mångt och mycket kan forma våra kroppar, så är sanningen så att har man inte rätt förutsättningar från början kommer det förr eller senare bli uppstå slitningar om den tvingas till något "utanför ramen".

Det gör riktigt ont i mig när jag ser hur vissa (rätt många) tvingar sina kroppar till att exempelvis utföra vissa övningar så som squats med en skivstång utan att ha grundläggande kunskap och/eller fysik för att utföra övningen rätt. Den utförs bara för att man sett andra göra övningen och/eller någon sagt att det är en bra övning.

Vad kan då vara så farligt med att utföra detta? För det första så har man till exempel stela höfter så kommer man med stor sannolikhet inte kunna utföra squats på "korrekt" sätt, med detta menar jag att man inte lägger för stor stress på rygg och/eller knän. Har man dessutom en skivstång som ligger och trycker ihop kotorna så krävs det inte mycket innan ryggbesvär kommer som ett brev på posten.

Ytterligare ett stort problem jag märkt mycket sen jag började röra mig i kampsportskretsar, är detta med att många (speciellt yngre men även en hel del äldre) tränar både hårt på gym samtidigt som de tränar aktuell kampsport flera dagar i veckan.

Det är väl ändå inget fel att träna mycket om man vill? Nej, det är inte själva träningsmängden jag avser här utan typen av träning.
Om du väljer att lyfta tungt samtidigt som du försöker vara flexibel så kommer din rygg slå bakut.
Utan att gå in allt för djupt kring själva fysiologin kring detta så enkelt sagt kan du träna ryggen att antingen vara "slitstark" eller "rörlig".

En tyngdlyftare vill ha en slitstark rygg där kuddarna mellan kotorna blir mer stela för att hjälpa till att stabilisera vid lyft som ju ska utföras med kraft uppifrån och ner. Gymnasten däremot vill ha så rörlig rygg som möjligt då rörelser ska utföras utan kraft från olika håll.
Självklart kan man (och bör) träna mångsidigt, ovanstående är såklart extrema exempel för att lättare kunna förklara vad jag menar.
Dock är det ju svårt för den som inte har grundläggande kunskaper kring ryggens funktioner att ha koll på vad som är "lagom". Och många kör på som de blivit lärda av någon kompis, tränare och/eller PT.

Så än en gång påpekar jag detta med att man måste ta eget ansvar för sin kropp, att vilja förebygga skador istället för att behöva lägga tid på att behandla borde ligga i allas intressen.

Jag fortsätter outtröttligt att skriva mina blogginlägg i hopp om att väcka detta intresse.

Du kan inte vila ut en skada (nu talar jag inte om benbrott)

Tyvärr, det är dags att inse detta. Visst kan du vila ut symptomen men inte själva problemet. Och ännu en gång tyvärr så är detta med att vila rådet du får om du besöker läkare.

Att försöka vila ut en skada är som att låta bli att betala en räkning, ett tag kan du klara dig undan men ju längre du sopar det under mattan, desto mer kommer du bli tvungen att betala i slutet.

Nä det som behövs är någon form av rörelse (anpassat efter typen av skada) för att säkerställa ett tillfrisknande, självklart talar jag nu inte skador som exempelvis benbrott.

Allt för många går idag och har mer eller mindre ont på grund av att vi lever i en tid där det är allt för vanligt med stillasittande, monotona arbeten. Och när man kommer hem är det hushållssysslor (och för många familj) som ska skötas innan man uttröttad dimper ner i soffan. I de fall man har en träningsform man hänger sig åt är det något som görs intensivt och att ha "lite ont" ignoreras fram till den dag det gör så ont att det dagliga livet blir svårt att klaras av.

Så nu börjar då den nedåtgående spiralen för många med ordinerad vila och smärtlindrande vilket trycker undan smärtan tills man ger sig på att utföra sina dag som vanligt med arbeten, sysslor och (icke anpassad) träning och får då ont igen, detta leder då till att man igen försöker vila bort problemet.

Vad man först och främst måste inse är att smärta i sig är inget farligt, smärta är en känsla precis som vilken annan känsla som helst. Dock ska man se till att lyssna på känslan, precis som du stannar upp när du känner oro för att du glömt stänga av spisen så bör du stanna upp och fundera på vad det är som gör att du känner smärta.

Hur, när och var är det första du ska fråga dig själv vid all sorts smärta.

Självklart är inte det här en lätt uppgift för den som inte är insatt i skadebranschen men jag fortsätter att hoppas på att genom att dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper hjälpa i alla fall någon att slippa ifrån onödigt lidande på grund av okunskap.

Det där med att ta ansvar för sitt eget liv.

Har tänkt mycket på det faktum att folk i regel tar dåligt ansvar för sitt eget liv, vilket jag framförallt märker av mycket hos de som tränar.
De flesta har väl suttit i soffan och kollat in populära tv program så som "arga snickaren", "kniven mot strupen", lyxfällan etc och förfasat över att dessa människor som så fullständigt missbedömt situationer och gett sig in i projekt långt över deras kunnande.
Och med facit i hand hade dessa personer med lite mer fakta, efterforskningar och självrannsakan kunnat undvika att nästan gå under.
Detta är såklart tvunderhållning och mycket överdrivs och saltas för att skapa mer "drama" men ett faktum kvarstår, de som har koll på sin ekonomi, grundligt kollar upp vilket hus de ska köpa, rådfrågar folk med mer kunnande och/eller har ett sunt förnuft att inte kasta sig in i saker utan en bra grund att stå på kommer inte heller att vara aktuella för den här typen av tv.

Och det där med sunt förnuft och lite eget arbete för att lösa sina "kroppsliga problem" verkar överlag vara en totalt främmande tanke. Kan verkligen förundras (eller snarare förfasas) över att folk så totalt lägger sina liv i andras händer. Människor i medelåldern med inga övriga hälsoproblem  som sitter på akuten för lite snuva eller en sticka i fingret är iofs förekommande men det är inte den grupp som jag tänker på i just det här inlägget.

Nä jag tänker mer på att så många som aktivt tränar, oavsett vad de tränar, många gånger har noll koll på hur deras egen kropp fungerar eller snarare bör fungera för att bibehålla god hälsa.
Själv är jag mer extrem åt andra hållet då jag har ett stort intresse och kunnande inom hälsa och välmående, men det krävs inte mycket för att få i alla fall lite koll på sig själv.

Att kunna känna om man är stelare än vanligt i en höft, rannsaka huruvida det som gör ont i ryggen blir bättre eller värre vid vissa rörelser och bara förstå att man inte kan vara på topp varje träning är så enkelt för alla tänkande varelser med en hyffsad intelligens.

Istället väljer en oroväckande stor mängd människor att bara köra på med sin träning, fullständigt ignorera vad kroppen försöker säga dem, avbryta all träning vid smärta för att tre veckor senare köra på för fullt igen och få panik för att "skadan" återkommer.
Efter detta så besöks närmaste läkare, sjukgymnast, naprapat och/eller kiropraktor, alla med sina egna diagnoser och åtgärder (många som innefattar återbesök gärna minst tre gånger till). I vissa fall kan dessa personer ha turen att fått tag på en kunnig person som föreslagit en passande lösning som leder till en bättring men oftast är det tyvärr så att problemet kommer tillbaka av den enkla anledning att man behandlat symptom istället för orsaker.

Bara ifrån egna erfarenheter både av egna skador och problem samt folk som jag haft som klienter så är det en enorm skillnad på om man tar ansvar för sin egen kropp eller inte. De som kommer till mig och tror att jag på "magiskt" vis ska kunna bota problem som de i regel dragits med i många år och som inte vill ändra på sina dagliga rutiner kan jag sällan hjälpa tyvärr.

Sen kommer dessa personer som får en "aha upplevelse" när de får förklarat för sig hur mycket små ändringar i sitt tänkande och handlande kan leda till enorma skillnader, att se och höra skillnaden de upplever i minskning av skador och smärta gör hela min dag.

Så återigen hoppas jag att med att dela med mig av mina tankar och åsikter kan hjälpa någon mer därute att ta kontrollen över sitt eget välmående.

Du som skadad måste sluta behandla läkare som "allvetande gudar"

Efter att det varit inläggsfattigt här på bloggen kommer jag hädan efter skriva mer regelbundet och ändra typen av inlägg till att mer fokusera på det jag verkligen brinner för, friskvård.
För att förtydliga lite så är jag oerhört engagerad i och brinner för att hjälpa folk att bli och hålla sig skadefria, helst inte bli skadade alls men detta är tyvärr något som i dagens samhälle är ett svårt mål att uppnå.

Vi lever fortfarande i en tid där sjukvård är betydligt vanligare än friskvård och anledningarna är många.

Jag kommer här i bloggen spåna vidare på dessa orsaker framöver, vill förtydliga att alla mina åsikter är baserade på både aktuell forskning, mina egna samtal med experter inom olika områden samt egna åsikter och erfarenheter.
Det finns inget jag är så allergisk mot som folk inom "hälsobranchen" som vid diskussioner envist klänger sig fast vid "så här har jag alltid gjort" och "det är vetenskapligt bevisat".... När man sedan ber dem vidareutveckla som exempelvis vilken forskning de hänvisar till, om den överhuvudtaget är aktuell.. får man bara onda blickar och ett "det har alltid fungerat bra för mig".
Själv har jag fått ändra både metoder och tänkande kring allt möjligt allt eftersom åren jag varit aktiv. Forskning är föränderligt och är (som jag anser) inte ett fullständigt absolut svar, utan snarare ett verktyg som man kan använda sig av för att få idéer om vilken väg man ska ta.

Så för att komma in på rubriken till mitt inlägg (ja, jag kan bli aningen långrandig ibland) så måste folk sluta att behandla läkare som allvetande gudar.
Vad jag menar är att har man inte kunskapen inom ett område så vänder man sig ofta allt för fort till någon man tror besitter den sortens kunskap, inget konstigt med det. Utan problemet är att folk tror att läkare kan allt om fel på människokroppen. Dock är det så att deras huvudfokus ligger mer på att bota sjukdomar och uppenbara skador så som ett benbrott än att hitta roten till en ömmande rygg.

Självklart är det inte så att jag har något emot läkare, de är som sagt toppen att uppsöka när man behöver antibiotika för en bihåleinflammation men jag skulle aldrig vända mig till en för att få hjälp med ont i knät (vilket jag dumt nog gjorde i yngre dagar).
Ska inte heller dra alla läkare över en kam, har man en bra läkare så inser denne sina begränsningar och hänvisar vidare till någon som rimligtvis borde besitta rätt kunskaper så som en sjukgymnast.

Du går ju inte till en tandläkare för att få hjälp med en bruten näsa? Jag menar, de har ju så bra koll på att fixa tänder så då måste de väl kunna ta hand om hela huvudet?Ungefär lika galet är det att anta att en läkare kan "allt" inom det medicinska.

Så för att sammanfatta anser jag det vara dags att folk vaknar upp och tar eget ansvar för sitt mående, lita inte blint på "tjusiga titlar". Har du ett envist skadeproblem så ge inte upp bara för att en läkare sagt att du troligen kommer vara "tvungen" att operera dig, tro mig, det är mycket sällan svaret är operation om det inte är något uppenbart som exempelvis en tumör som trycker på en nerv och därmed måste tas bort.

Hoppas på att jag med mina inlägg ska kunna hjälpa folk att hjälpa sig själva.